lördag 25 januari 2014

5!

Äntligen kom dagen för det pga flytten försenade födelsedagskalaset för femåringen&dagiskompisarna. Undrade nog hur det ska gå med tio barn på en vuxen i 63 kvadrat. Det gick fint. Festligt, roligt och viktigt, viktigt med kompiskalas för sonen. Två timmar rullade med sån fart att jag glömde bort hälften av det program jag hade planerat, bland annat det som skulle vara höjdpunkten: tatueringarna!

 





söndag 19 januari 2014

Nästan himlabröd

Nu har vi bott i Malm i tre veckor. Flyttkaoset och oordningen klämde jag kvickt in i skåp och förråd. Omgivningen börjar nu ta form. Barnen har bekantat sig med andra barn på gården. Fallkulla gård ligger bakom knuten så dit har vi redan hunnit några gånger för att klappa hästarna och kika på djuren. Mörkret är mindre svart nu, lite snö på marken gör underverk för humöret. Idag har vi kokat fisksoppa, bakat bröd (inte himlabröd med moln i, som i Buu-julkalendern, men nästan) och skrinnat.



söndag 5 januari 2014

Nytt år, nya tag

"När man minst anar det så går det som det går" (Ingemar Johansson).

Vi ska skilja oss. Han flyttade i november och vi började det nya året i en trerummare i Malm. Vi har funderat på saken i flera år. Jo. Det är ledsamt, jobbigt, osäkert, ångestfullt. Misslyckandet. Skuldkänslorna. Att vi inte orkade. Att vi inte vill. Att det inte går längre. Att vara tillsammans för barnens skull. För kärnfamiljen. För släktens sinnesfrid. De ekonomiska orsakerna. Hur ska det gå nu? Nja, det återstår väl att se.

Jag kommer att sakna vårt gamla hem där vi bodde i sex och ett halvt år - de underbara grannarna och den fina hemgatan, vår kära lekpark, gräsmattan på gården, igelkottarna och kaninerna, sandlådan och gungan, hallonbuskarna och lönnen med fågelboet, våra dagliga vedträn i kylan och det meditativa eldandet överlag. Nästan-idyllen.

Området kring det nya hemmet i Malm är trafikerat, känns grått och rörigt, höghuslivet stökigare. Såklart finns även en hel drös fördelar. Och det är trots allt gåväg till dagis, parker, våra gamla hobbyn, biblioteket, simhallen och våra gamla grannar och barnens kompisar. Vi vänjer oss nog.

Vårt nya hem är mindre men inne är det ljust och luftigt och lugnt som aldrig förr. Det är lättare att gråta. Lättare att skratta. Lättare att andas. Det blir bättre. Det är rätt beslut.