buupost

En viss femåring tycker om att rita och vill ofta skicka post till buu-klubben. Men vi har inte sett en enda teckning vi skickat visas i programmet trots att vi sällan missar ett avsnitt, buhuu!

Den andra kvinnan

Läste Therese Bohmans roman Den andra kvinnan. Provocerande läsning! Boken handlar om den namnlösa huvudpersonens annanskap som älskarinna men också annanskap som utanförskap gällande klass och kön. Hon bor i en enrummare på bottenvåningen (i det dostojevskijska "källarhålet"), vill bli författare men jobbar nere i sjukhusets matsal som köksbiträde. Jag tycker att romanen är som bäst här, beskrivningarna av solkig omgivning och drömmar bland kalla matrester, disken, fukten. Och bakplåtspappret i fönstret hemma med novembermörkret och dimman i förorten utanför.
Otryggheten och ängsligheten som präglar huvudpersonen är förutom ekonomisk även social. Alla slags gemenskaper, tillhörighet och sammanhang känns påklistrade och främmande för henne. Det är samtidigt sympatiskt och störande. Det som skaver mest i mig är det att hon föreställer sig vara en ovanlig, speciell varelse sådär överlag men i synnerhet gällande könet (kvinnorna verkar sig präktiga, tråkiga, pliktfyllda och falska jämfört med männens intressanta, spännande och fria självklarhet...) Så irriterande att man vill skrika. Då hjälper det att komma ihåg att romanpersonen är sisådär tjugo år.

tomma krukor

Det var väl på tiden att slänga balkongblommorna? En sista tapper knopp fick ändå komma in.