Vær snill med dyrene

Det här var en roman just för mig. Monica Isakstuen har skrivit en stark, förtvivlad text om skilsmässa, delad vårdnad och framförallt moderskap. Hon beskriver träffsäkert känslan direkt efter en separation, ett slags smärtsamt och neurotiskt navelskådande upplösningstillstånd. Och den stora frågan: hur dela (vårdnaden av) ett barn. Huvudpersonen Karens skuldkänslor över misslyckandet och rädslan över att förstöra mera (det värsta: förstöra barnet). Hennes familjs och vänners vänligt oförstående kommentarer. Vær snill med dyrene är tankeväckande, provocerande, upprivande, sorglig. Och de underliga och ångestframkallande djurberättelserna är pricken på i:et.

Isakstuen berättar skickligt. Stramt och kortfattat, med några välvalda ord. Och efter de krassa raderna, tystnad på tomma sidor. Det är effektfullt. Ja aj, det gör ont i hjärtat.