Allt jag inte minns är en berättelse om minnet av en människa, Samuel. En kärlek, en vänskap och ett liv som inte längre finns och som enbart existerar i minnet. Det är Samuel som hans vänner Vandad och Pantern och kärleken Laide försöker återkalla i minnet samtidigt som de bearbetar sin sorg. Minnet av intensiva, rastlösa Samuel som ständigt var på jakt efter fler erfarenheter, nya upplevelser att spara på (i erfarenhetsbanken), lagra i minnet.
Romanen är aningen invecklat uppbyggd, dels för att berättarrösterna växlar förvirrande i början, dels för att innehållet, minnet, är som det är: undflyende, fragmentariskt, opålitligt, med vars och ens subjektiva sanningar och tolkningar av hur någon som inte längre finns var. Lager som läggs på lager som läggs på luckor. Och Samuels mormors demensdimma lägger sig också tungt över sidorna.
I slutet av boken träder en annan röst fram som sätter berättelsen i en gungning som inte gör det hela mindre förkrossande.
Jag har tycks mycket om Khemiris tidigare böcker och speciellt mycket om Montecore. Allt jag inte minns är kanske ännu bättre. Absolut läsvärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar